Motivationprövningens dag

Ojoj, vilken dag gott folk. Man började starkt imorse men bara efter någon kilometer eller två så började högra vaden spöka som sjutton. Man gick där och haltade några kilometer innan man kom ett knep att man kunde stampa i hälen först innan man placerade resten av foten i ett avstamp, då värkte det knappt alls.

Det som faktiskt fixade till det hela var efter någon mil. Jag hade då kommit fram till ett ställe som innebar några km omväg eller som jag markerat på kartan; följde de elledningar som skulle finnas där. Det skulle i så fall bara innebära några hundra meter i terrängen. Yeah right! Visst fanns elledningarna där men vilken terräng; bergigt som faen tillsammans med 2m hög sly o annan bråte (du hade rätt, Anneli). Kort sagt ogenomtränglig... där... lite längre fram gick en knapp synbar skogsväg som också börjat slya igen, men inte lika mycket. Den fanns t.om. på gps'n men slutade mitt i ingenstans, kanske ett par-tre hundra meter från den andra vägen som var mitt mål. Vi chansar!
Ut i djungeln på den f.d. vägen kastade man sig ut och gick ganska bra faktiskt... Tills den då tog slut tillslut... vid ett taggtrådsstängsel. Hmm... nja, dumt att chansa. Vem vet vilka hemuler de hade låst inne med det stängslet. Så jag började bana väg genom vegetationen bredvid taggtråden istället. Vilket slit ska ni veta. 2-3m hög sly dom växte på varandra tillsammans med högt gräs, taggbuskar, sten o lera om vartannat. Allt detta tillsammans med en fet packning som drog med sig allt du själv duckade ifrån. Så mycket kryp o okryp man hade överallt... huga... Det roliga i kråksången var att jag hittade en knappt synbar stig att följa (tack älgar o rådjur för det) som tillslut ledde mig rätt på vägen som var mitt mål... och fann mig ändå innanför taggtråden. Vettefaen hur det gick till, jag gick aldrig över den... strunt samma. Facit i hand vet jag inte om det var en genväg eller inte men man lyckades ;). Dessutom så fixade allt klättrande, hoppande och donade så att värken i vaden försvann :)



Lite längre fram sprang jag på en bonde man växlade några ord med och han rekommenderade en snabbare väg till Gunnebo dom inte var direkt att rekommendera med bil men vandring skulle nog gå bra. Var onekligen samma väg GPS'n föreslagit så den tog man. Var inget fel på vägen som sådan men vilket jobbigt underlag. Nylagd sprängstensliknande sten. Fötterna vek sig åt alla håll i typ 6-8 km. Det var riktigt, riktigt tröttsamt att gå på i längden. Började kännas ordentligt i fötterna. Tur att man hittade lingon att trösta sig med under färden ;). Gott om lingon faktiskt, verkar vara bra år för det iår, inte lika mycket blåbär dock.

Väl framme i Gunnebo tänkte jag trösta mig med nått smaskens och såg en skylt pekandes både på en pizzeria och närlivs. Perfekt! Man styrde kosan till Gunnebo centrum (förstår i efterhand varför centrum-skylten inte var större än en vanlig gatuskylt förresten, det som fanns var just pizzerian och närlivsen). Väl på plats visar det att livsmedelaffären hade stängt på söndagar, dock var pizzerian öppen. Jag kastade mig in och skulle beställa när en kommer och frågar vad jag ville ha. Jag tittade på menyn när han meddelar att ugnen var trasig och skulle inte fixas förrän imorgon.
Ingen fara, tänkte jag, ville ha sallad ändå.
"Har ingen isbergssallad."
"Ok, då tar jag en falafel-tallrik istället".
"Falafel är slut."
"Amen wtf, vad har du då?"
"Kebab eller hamburgare."
Ingenting man var sugen på men tog kebab tillslut iallafall. Vilken miss. Det var ett rejält lass men inga grönsaker förutom lök och till råga på allt var kebaben bara fesljummen.
Näe, fick bara i mig en tredjedel. Ordentlig minus! Fick dessutom inte ens rabatt. Men men, det stället svartlistat.

Vägen från Gunnebo var lång. Gps'n envisades med E22 men jag vägrade så tog en annan väg som innebar att man blev osäker på var man skulle hamna. Även om man gått en bra bit på vägen, genom kohagar och allt möjligt pekade den ändå att jag skulle gå tillbaka och ta E22, troligen pga "Privat väg" och allt möjligt som skyltades om. Skam den som ger sig dock. Mötte en tjej på häst som jag tillslut var tvungen att fråga om det var framkomligt. Gps'n visade ingen väg alls tillslut. Hon meddelade att det var bara att fortsätta så skulle man komma till infarten mot Västervik. Kanon, hade man inte gått de km i onödan. Såg framför mig ytterligare en snårskogsvandring men behövdes inte. Puh...

Västervik.
Vilken lång infart.
Vilken lång infart med värkande fötter och tung packning. När jag kollade på gps'n när jag kom på infartsleden och trodde man snart nått sitt mål blev man nästan knäckt när den visade 7km kvar. Huga. Var länge sedan man var här men såååå lång väg kom jag inte ihåg.

Med en kvick "slush"-paus (var tvungen att prova, aldrig testat förut) så fortsatte man de sista km mot målet och fann sig tillslut på Lysingsbadets camping.
Vilken kö till inchekningen, trodde det skulle vara lugnt på söndag kväll men inte. Fick nog vänta 20 min innan det blev min tur. Blev lite orolig det skulle vara fullbokat, hade ingen större lust att börja knalla igen. Men farhågorna var obefogade. Man fick en stuga idag också :).


Jag imponerade både på receptionisten och ett par andra när man berättade vart man gått iaf, det piggade upp lite :)

Dags för de vanliga kvällsbestyren. Whisky och smörja axlar, nacke, rygg, ben och fötter. :)
Imorgon ser jag fram emot en fin kustvandring mot Gamleby.

Sköt om er gott folk, vi "läses" imorgon igen (om ni inte tröttnat vid det här laget förstås :)).
Kram.

Ps. Bra väder idag. Första dagen när regnstället har förblivit nerpackat :). Nackdelen är dock att det lockar fram broms och "blinningar" istället. Vet inte hur många stackare som fått sätta livet till idag. :( .Ds

Location:Lysingsbadet,Västervik,Sverige

Dag 3 gryr...

Likt en maratonlöpare redo för start stod man och hoppade utanför receptionen, villig att få checka ut och ta sig an denna dags äfventyhr ;)

På't igen, längre norröver ska vi. Ha en bra dag gott folk.

Transporteringens dag

Godkväller kära vänner (och övriga ;)). Dag 2 har hittat till kväll och nu sitter man och kuckilurar utanför en hyrd stuga i Blankaholm. Ja, jag vet jag fuskade igen men det var jag värd efter dagens rafflande språngmarsch genom de småländska skogarna. Jag rusade på bra idag faktiskt men har ingen aning om sträcka men borde vara rekord, gissningsvis runt 5+ mil (ska räkna efter nån dag när lusten faller på). Kort sagt avverkade 2 sträckor idag, inkluderat de bonuskilometer man ådrog sig för att man slutade tidigare än beräknat igår.



Var mest transportsträckor idag dock. Började med en marsch in till Fårbo och funderade länge o väl utanför Coop Konsum om man skulle orka vänta till de öppnade (var fortfarande sugen på Cola av nån anledning). Micropur vattnet från stugan smakade inget vidare. Hade för mig Micropur smakade klor men inte faen, smakar kliniskt rent. Smakar som den första kliniska doften som slår emot dig när du öppnar dörren till tandläkarmottagningen. Men man fick beska med det ett tag till, jag fortsatte utan mellanstopp på Konsum.

Därefter började vandringen ordentligt, dock enklare vägar idag än de strapatser man råkade ut för igår. Det gick från grus till asfalt om vartannat och ibland infann sig "Frank Drebin"-känslan "where the hell was I"? Vissa partier skulle nog t.om. få Hillbillisarna från "Wrong turn" att tveka misstänker jag. Hittade en gård med en sjujäkla massa bilar som nog skulle gjort "Hills have eyes"-folket stolta (ok, ska sluta med filmer nu ;)).

Sista milen var tung och vattnet började tryta. Men hipp som japp springer man på Wirum säteri och de har en gårdsbutik som har öppet! Med hemmagjord glass! En strut med tre kulor tack! Frågade vad tjejen rekommenderade och fick tipset på hallonsorben. Ingen fantast på sorbet men kan ju prova. Nu är man iofs ganska utsvulten på sötsaker men jävlar vad god den var! Mums! Men Cola hade dom inte, bara Loka Naturell men den var helt ok också, kunde ju för första gången dricka mig otörstig.

I övrigt har man hittat lite godsaker idag med i form av blåbär, lingon, smultron och hallon. Riktigt goda! Frågan är om man kan lyckas övertala någon till blåbär med mjölk när man tillslut anländer hem ;).

Såg förresten vad jag trodde var en hjort eller rådjur som var albino idag, aldrig sett förut. Den försvann innan jag fick upp kameran givetvis. Pratade med Farsgubben om det ikväll och han hade inte heller hört talas om det. Albinoälg däremot och tydligen är kalvarna runt den storleken just nu då kanske var det istället.



Framme i Blankaholm hittade jag en lanthandel och lyckades tillslut handla min Cola... tillsammans med övrigt som hör lördagen till ;). Har dessutom precis avnjutit en BBQ hamburgare och en stor pilsner på värdshuset intill stugan. Smaskens det med!

Nu ska jag fixa det sista innan läggdags. Ha det gott mina vänner då höres vi imorgon. Avslutar med en bild på stugan som man ska sova i. Skönt med dusch onekligen samt möjlighet att torka det våta.

Just ja, har ju både en Cola och Fanta o smälla i mig, tillsammans med jordnötter och annat lördagsgodis :)

Sköt om er. Kram.

Location:Torgvägen,Hjorted,Sverige

Dag 2 börjar...

Jahapp, frukost förtärad, väskan packad och stugan städad. Dags att ge sig i akt med dag 2. Inte så farliga krämpor ännu, lite värk i axlar, rygg och vader bara, men inget värre.

Regnställ och ryggsäck på, nu öser vi ;)

Positionen på stugan

Såg just markören på länken i förra meddelandet hamnade lite fel även i den appen. Stugan ligger lite mer in i skogen åt sydväst.

I övrigt har gps:en i telefon varit oumbärlig idag för att hitta alternativa vägar :)

Improvisationens dag

Jaha, då får vi nog nöja oss för idag. Kom inte riktigt ända fram som beräknat men samtidigt när man ramlar på en stuga öppen för vandrare kunde jag inte låta bli.

Det har varit en ganska sliten dag. Den som designat Ostkustleden måste extraknäcka på "Fångarna på fortet" eller nått. Allt från rangliga broar och trappor till bergsklättring och stup man höll på att snubbla nerför. Hade nog både gjort ont och varit blött om man fallit ner där (vatten nedanför). Dessutom var hela sträckan ett pussel avseende markeringar, vet faktiskt inte hur många gånger jag gick fel och var tvungen att fundera ut en ny väg. T.om. det sista man gjorde var att missa en avtagsväg, men å andra sidan så ramlade man ju på den här lilla stugan istället.
Det är inget lyxboende men samtidigt vem behöver el eller rinnande vatten? Finns en brunn (med läckande såll till hink) och tak över huvudet. Just inomhus känns ganska skönt efter en blöt dag som denna.

Vet inte hur många gånger man tagit av och på regnstället men å andra sidan blev man ändock blöt när man hade det på sig pga luftfuktigheten i kombination av svett. Men samtidigt skönt att få användning för det när man ändå köpt och släpat med det, eller hur? :)

Näe, nu ska jag prova att koka kaffe på vattnet från brunnen. Har inte fått kaffe sedan imorse så ska bli smaskens.

Tack alla som skickat sms, ni ska veta att er support (och backup) betyder mycket.

Ta hand om er.
Kram.

PS. Jägarns vad sugen jag blev på Cola... Jag som inte brukar dricka det i vanliga fall ens. Måste vara en knäpp efter marschen. Får väl ta en liten zipp ur pluntan igen. ;) .DS

PSS. Location funkade inte i appen här ute i skogarna så klistrar in från Position-appen istället så ni vet var jag håller hus.
Hällvebergstugan, Ostkustleden

Utgångsläge

Så, då var man på Ostkustleden och i fas där man skulle ha promenerat om man gått den långa. :)

Location:Norra Vägen,Oskarshamn,Sverige

På g... i regnet

Framme i Oskarshamn o det första man fick göra var att rusa in i väntrummet o slänga på dig regnstället, jäklar vilket ösregn :) men nu är det tillslut dags.



Ska man bara hitta ut till utgångsläget :)...

"...and where the hell was I?..." :)

Location:Vikingsgatan,Oskarshamn,Sverige

Oj, är vi här redan?!?

Min "lilla" Physalis, får stå
inne nu under vandringen.

Jahapp... dåså... kvällen före första dagen.
Var ett ganska bra beslut att tillägna hela den här dagen med att försöka få iordning på allt... har faktiskt tagit hela dagen (även om man inte arbetat 100% direkt, men va sjutton, e ju semester ;)). Har donat en hel del med allt möjligt, trots allt måste man ju "konservera" hemmet också, ifall att man inte kommer hem inom det närmaste ;).
Tror jag totalt har packat om ryggsäcken fyra gånger, både i försök att stuva bättre, kontroll och gallring. Har fått ner det hela till 17-18kg nu och då är det mesta snålt tilltaget så får nog vara nöjd över det (hade ju sagt mellan 15-20kg). Just nu är det ganska mycket som snurrar i huvudet... har man glömt något väsentligt? Ja, fickpluntan är med (den överlevde gallringen).

Det har varit blandade känslor idag, mest så har jag inte varit direkt taggad faktiskt... men samtidigt, nu när ryggsäcken förhoppningsvis är redo och jag likaså så kom känslan, spänningen och motivationen tillbaka. Bussen mot Oskarshamn går 06:15 imorgon. Mellanstopp i Kalmar på runt 40 mins vilket gör att man inte är uppe i Oskarshamn förrän runt 09:45, blir en hel del tid att fundera då, även om det är så dags att komma på något man glömt då! :)

Vet inte vad jag ska skriva, för mycket som snurrar just nu. Imorgon är det förhoppningsvis bättre eller så ligger man halvdöd efter en dags vandring i någon buske någonstans och undrar om man kan sova där eller om man måste slå upp tältet ;)

Sköt om er mina vänner.

Provar telefonbloggning

Halloj, testar bara att skriva en liten bloggpost via telefon. Ska bli intressant att se hur de häringa funkar ;)





Skickar med en bild på Casper (mor o fars katt) för att se hur den hanterar bilder också. :)

Återkommer med nått vettigare snart hoppas jag :)

Tiden går... och vi med den

Det närmar sig...
det kändes faktiskt ganska surt det lilla nederlaget att man bara klarade strax över 3 mil, men men, börjar komma över det nu och ändå om man kortat sträckan till hälften så känns det ganska bra. Måste erkänna dock att vädret som var förra veckan hade nog varit en liten utmaning. Världens åskoväder med riktigt REGN(!!!!) och blåst... och ett par dagar senare stormbyar... det hade onekligen varit något att kura ihop sig för inne i tältet ;-).

Har ett par smågrejer kvar att inhandla men sedan är vi nog redo tror jag. Det har stått mellan torsdag eller fredag den här veckan som det skulle bära av, men tror det lutar mest åt fredag nu. Ledig både torsdag och fredag men känns som en dag innan kan vara ganska skönt att ha för att gå igenom packningen en sista gång. Vore ju trots allt lite trist att komma iväg och inse att man glömt tält, mat och sovsäck... eller nått ännu viktigare... fickpluntan! Huga, hemska tanke ;-).

Nej, det ska nog bli kul som sagt. Har precis avslutat det sista provet på distanskursen på högskolan också så är bara tentan kvar. Fått totalt 96 av 100 på alla inlämningsuppgifter och godkänt på alla labbar så man får vara nöjd för det tror jag, även om tentan skulle gå käpprätt... eller om man inte skulle hinna tillbaka i tid (den går av stapeln 13 aug).

Nåväl gott folk, har sagt det förr och säger det igen, skulle jag inte synas till när jag egentligen skulle börjat jobba igen så kan ni väl börja leta lite smått, ifall man ligger i ett dike nånstans och skräpar :-). Lämnar kartan med rutten inritad på kontoret så ni kan begränsa sökområdet lite i alla fall :-).

Eldprov

----
Värken i högra knäet sköt upp som en blixt genom kroppen. Hjärnan registrerade smärtan, men lade den enbart till listan tillsammans med allt annat som pågick samtidigt. Smärtan i vänstra vaden var nästan outhärdig och värre än smärtan i knäet. Andningen var djup och rytmisk och förmedlade en ganska lugnande känsla, nästan som terapi mot smärtan. 

Morgonens väder hade varit helt ok med lite småduggande regn och lagom temperatur men nu på eftermiddagen hade solen tittat fram, till en början välkomnande men snart tilltog värmen drastiskt och orsakade både att kroppsvärmen höjdes tillsammans med luftfuktigheten. Svetten och fukten hade gjort t-shirt och träningsjackan genomsur. Svetten i pannan rann ner, fastnade en liten stund på ögonbrynet, innan den fortsatte sin bana genom att följa näsroten ner i ögat och svida till. Det hade dock hänt så många gånger vid det här laget att jag inte ens reagerade längre...

---
Det var i lördags som ett test (eldprov) skulle gå av stapeln för att avgöra vad man kunde prestera under den kommande vandringen. Det var då det skulle avgöras om man skulle kunna prestera 3, 4 eller rentav 5 mil per dag? Jag hade sett ut ett lämpligt mål faktiskt; Karlskrona - Ronneby och tillbaka, en sträcka på ca 5 mil. Hade tänkt mig att man påbörjar vandringen och efter halva dagen ungefär så ser man hur lång man har kommit och därefter vänder tillbaka igen.

Lördag morgon kom och jag gjorde de sista förberedelserna med ryggsäcken. Jag hade packat den ganska rejält med vatten för att få upp vikten en del. När jag vägde den visade den 21 kg. Ca 5-6 kg mer än jag tänkt som maxvikt för den riktiga vandringen men va sjutton, det kan vara bra att testa med. Sagt och gjort, jag provade genom att gå ett par varv i lägenheten... och märkte en aningens protest från högra knäet nästan direkt.

Men va sjutton, ska man inte ens klara några meter med packning?

Dags att tänka om, ingen idé att börja gå mot Ronneby om man kände av packningen redan. Efter en stunds funderande kom jag på att man kan prova Wämöleden. Jag gick den ett par gånger under stegräknartävlingen i våras så den är helt ok, cirka 10,4 km och därmed ganska lagom. Om man skulle få kris kan man ju avbryta den ganska enkelt.
Sagt och gjort, jag tog med mig packningen, åkte iväg till utgångsläget vid Wämöparken och påbörjade vandringen.

Det flöt på ganska bra faktiskt. Jag gick en timme, tog paus i 10-15 mins och gick ytterligare en timme. Jag märkte att jag höll ungefär 5km/timmen i hastighet vilket var helt ok. Till en början hade jag bestämt mig för att 5 mil skulle nog funka under dagen. Kroppen började dock protestera lite redan efter första milen så bestämde mig då för att nöja mig med 4 mil istället. Under 3:e milen på eftermiddagen började det protesteras ordentligt. Högra knäet som spökat redan i början gjorde sig påmind, ryggen och axlarna gillade inte behandlingen och båda vaderna, främst vänster, uttryckte sina protester ganska rejält. Så halvvägs genom 3:e varvet bestämde jag mig för att nöja mig med strax över 3 mil.

Därmed hade man även testat vad man skulle klara. En liten förlust dock, jag trodde i min enfald det skulle vara lättare. Det kändes ganska tungt faktiskt men bestämde mig för att lösa det på bästa sätt. Dela upp sträckan Karlskrona - Viken i två etapper istället, med Oskarshamn som central punkt.

Första etappen, Oskarshamn - Valdemarsvik, kör vi som planerat så får vi se när jag tar mig an Oskarshamn - Karlskrona... i januari-februari kanske för att öka utmaningen lite? ;-)

Ett par tips förresten; 
- Wämöleden har ett par rejäla backar i Västra Mark om man vill testa ordentlig brant stigning med packning, det gjorde det hela till en ännu större utmaning :-)
- Packa inte ryggsäcken full med vatten som jag gjorde, höll på att bli sjösjuk emellanåt för att det gungade för mycket i takt med att man gick (tog ett tag innan jag kopplade det var vattnet som gjorde att marken gungade emellanåt, blev lite orolig) ;-)

Hur sjutton kom du på den idén?

Hej gott folk,
det första inlägget. Jag antar det första man bör skriva om i det här läget är "Hur sjutton kom du på den idén att gå till Viken?!?".

Ja, det kan man undra.

Hur kom det sig då att man helt plötsligt bestämde att på semestern ska jag ta mitt pick och pack och gå hem till hem-hem, dvs från Karlskrona till Valdemarsvik?

En ganska lång historia faktiskt, men den korta varianten är att man har tänkt på att gå i svenska fjällen i många år, och det blir ju inte mindre när man tittar på bilder från Sarek. Så mitt första mål var egentligen att ta mig upp i norr med mitt pick och pack och traska där en stund.

Men så gick man då på en föreläsning med Ola Skinnarmo, där han väckte upp en del funderingar. Framför allt gav han sig inte på Antarktis det första han gjorde utan provade sig fram innan han tillslut tog sig an den resan. Helt rätt egentligen. Här är man helt novis med att knalla omkring med packning, har inte rört det sedan man muckade lumpen för en massa år sedan. Man ska nog inte ge sig på att knalla i fjällen ensam det första man gör. Därför letade man efter något mål lite närmare.

Det finns en ganska stor ö som man länge velat besöka också, nämligen Gotland. Sagt och gjort, man började läsa lite om det och hittade en artikel om några som faktiskt gått Gotland runt... över 60 mil! Hoppsan, nja, så lång semester hade jag nog inte tänkt. Trots allt ville ju syrran ha hjälp att renovera sitt nyköpta hus också. ;)

Då kom slutligen den avgörande idén. Gå från Karlskrona där man bor nu till Valdemarsvik där man kommer ifrån. Resan är ca 29 mil om man tar bil på E22, men det hade jag INTE tänkt att göra, så jag räknar kanske med ca 35 mils vandring eller något sådant.

Ni ska veta en sak dock, kära läsare. Reaktionerna när man har berättat det har varit varierande. Allt från
"Fy fan så jäkla tråkigt det låter, hur sjutton kom du på den idén?!?"
till
"Jäklar, vad skoj! Låter som en lysande idé. Skulle själv kunna tänka mig sitta vid en äng eller sjö i kvällssolen och bara ta det lugnt."
Kan säga att motivationen går i sådana vågor också, ena stunden är man hur taggad som helst och i andra så undrar man varför man gav sig på det här över huvudtaget.

Halva resan kan jag säga är planering dock. Det är riktigt skoj att leta "kilon" här och var så man kommer till så lätt packning som möjligt. Tror dock att det mesta nu är inhandlat och redo. Trots allt är det ju mindre än två veckor kvar innan det går av stapeln. Kan meddela att det inte är den billigaste semestern, men å andra sidan så krävdes ju inhandling av allting. Efter den här resan har man ju (förhoppningsvis) även grejerna kvar till nästa :).

-

PS. Ja, jag kan hålla med om det de flesta säger, det låter inte så exotiskt kanske. Men det är vad man gör det till, eller hur? .DS