Motivationprövningens dag

Ojoj, vilken dag gott folk. Man började starkt imorse men bara efter någon kilometer eller två så började högra vaden spöka som sjutton. Man gick där och haltade några kilometer innan man kom ett knep att man kunde stampa i hälen först innan man placerade resten av foten i ett avstamp, då värkte det knappt alls.

Det som faktiskt fixade till det hela var efter någon mil. Jag hade då kommit fram till ett ställe som innebar några km omväg eller som jag markerat på kartan; följde de elledningar som skulle finnas där. Det skulle i så fall bara innebära några hundra meter i terrängen. Yeah right! Visst fanns elledningarna där men vilken terräng; bergigt som faen tillsammans med 2m hög sly o annan bråte (du hade rätt, Anneli). Kort sagt ogenomtränglig... där... lite längre fram gick en knapp synbar skogsväg som också börjat slya igen, men inte lika mycket. Den fanns t.om. på gps'n men slutade mitt i ingenstans, kanske ett par-tre hundra meter från den andra vägen som var mitt mål. Vi chansar!
Ut i djungeln på den f.d. vägen kastade man sig ut och gick ganska bra faktiskt... Tills den då tog slut tillslut... vid ett taggtrådsstängsel. Hmm... nja, dumt att chansa. Vem vet vilka hemuler de hade låst inne med det stängslet. Så jag började bana väg genom vegetationen bredvid taggtråden istället. Vilket slit ska ni veta. 2-3m hög sly dom växte på varandra tillsammans med högt gräs, taggbuskar, sten o lera om vartannat. Allt detta tillsammans med en fet packning som drog med sig allt du själv duckade ifrån. Så mycket kryp o okryp man hade överallt... huga... Det roliga i kråksången var att jag hittade en knappt synbar stig att följa (tack älgar o rådjur för det) som tillslut ledde mig rätt på vägen som var mitt mål... och fann mig ändå innanför taggtråden. Vettefaen hur det gick till, jag gick aldrig över den... strunt samma. Facit i hand vet jag inte om det var en genväg eller inte men man lyckades ;). Dessutom så fixade allt klättrande, hoppande och donade så att värken i vaden försvann :)



Lite längre fram sprang jag på en bonde man växlade några ord med och han rekommenderade en snabbare väg till Gunnebo dom inte var direkt att rekommendera med bil men vandring skulle nog gå bra. Var onekligen samma väg GPS'n föreslagit så den tog man. Var inget fel på vägen som sådan men vilket jobbigt underlag. Nylagd sprängstensliknande sten. Fötterna vek sig åt alla håll i typ 6-8 km. Det var riktigt, riktigt tröttsamt att gå på i längden. Började kännas ordentligt i fötterna. Tur att man hittade lingon att trösta sig med under färden ;). Gott om lingon faktiskt, verkar vara bra år för det iår, inte lika mycket blåbär dock.

Väl framme i Gunnebo tänkte jag trösta mig med nått smaskens och såg en skylt pekandes både på en pizzeria och närlivs. Perfekt! Man styrde kosan till Gunnebo centrum (förstår i efterhand varför centrum-skylten inte var större än en vanlig gatuskylt förresten, det som fanns var just pizzerian och närlivsen). Väl på plats visar det att livsmedelaffären hade stängt på söndagar, dock var pizzerian öppen. Jag kastade mig in och skulle beställa när en kommer och frågar vad jag ville ha. Jag tittade på menyn när han meddelar att ugnen var trasig och skulle inte fixas förrän imorgon.
Ingen fara, tänkte jag, ville ha sallad ändå.
"Har ingen isbergssallad."
"Ok, då tar jag en falafel-tallrik istället".
"Falafel är slut."
"Amen wtf, vad har du då?"
"Kebab eller hamburgare."
Ingenting man var sugen på men tog kebab tillslut iallafall. Vilken miss. Det var ett rejält lass men inga grönsaker förutom lök och till råga på allt var kebaben bara fesljummen.
Näe, fick bara i mig en tredjedel. Ordentlig minus! Fick dessutom inte ens rabatt. Men men, det stället svartlistat.

Vägen från Gunnebo var lång. Gps'n envisades med E22 men jag vägrade så tog en annan väg som innebar att man blev osäker på var man skulle hamna. Även om man gått en bra bit på vägen, genom kohagar och allt möjligt pekade den ändå att jag skulle gå tillbaka och ta E22, troligen pga "Privat väg" och allt möjligt som skyltades om. Skam den som ger sig dock. Mötte en tjej på häst som jag tillslut var tvungen att fråga om det var framkomligt. Gps'n visade ingen väg alls tillslut. Hon meddelade att det var bara att fortsätta så skulle man komma till infarten mot Västervik. Kanon, hade man inte gått de km i onödan. Såg framför mig ytterligare en snårskogsvandring men behövdes inte. Puh...

Västervik.
Vilken lång infart.
Vilken lång infart med värkande fötter och tung packning. När jag kollade på gps'n när jag kom på infartsleden och trodde man snart nått sitt mål blev man nästan knäckt när den visade 7km kvar. Huga. Var länge sedan man var här men såååå lång väg kom jag inte ihåg.

Med en kvick "slush"-paus (var tvungen att prova, aldrig testat förut) så fortsatte man de sista km mot målet och fann sig tillslut på Lysingsbadets camping.
Vilken kö till inchekningen, trodde det skulle vara lugnt på söndag kväll men inte. Fick nog vänta 20 min innan det blev min tur. Blev lite orolig det skulle vara fullbokat, hade ingen större lust att börja knalla igen. Men farhågorna var obefogade. Man fick en stuga idag också :).


Jag imponerade både på receptionisten och ett par andra när man berättade vart man gått iaf, det piggade upp lite :)

Dags för de vanliga kvällsbestyren. Whisky och smörja axlar, nacke, rygg, ben och fötter. :)
Imorgon ser jag fram emot en fin kustvandring mot Gamleby.

Sköt om er gott folk, vi "läses" imorgon igen (om ni inte tröttnat vid det här laget förstås :)).
Kram.

Ps. Bra väder idag. Första dagen när regnstället har förblivit nerpackat :). Nackdelen är dock att det lockar fram broms och "blinningar" istället. Vet inte hur många stackare som fått sätta livet till idag. :( .Ds

Location:Lysingsbadet,Västervik,Sverige